Oj, oj, oj vad det är lätt att bli hemmablind. Man har väldigt lätt för att se "fel" saker och fokusera åt fel riktning. Vad på en givande föreläsningskväll idag, "Kristinehamns näringslivsdag 2011" där det bland annat hölls en föreläsning/genomgång av en utvärdering som gjorts om vår stad. "Platsen Kristinehamn ur en utomstående betraktares ögon." Det är en utomstående som varit runt och kollat på allt som finns i vår stads centrumkärna och det som är intressant för de som kommer till Kristinehamn utifrån, alltså besökare. Och jag säger bara KATASTROF är ett ord som kommer som en uppenbarelse. Och visst man vet att saker är som de är, men det där att stanna upp, reflektera och titta på det enkla och det som är precis framför näsan på oss tycks glömmas bort, vi ska göra allt så svårt.. Ända tills någon visar oss det med den enkla metoden att ta en kamera och gå runt och fotografera det där uppenbara. Fördelen är att det kan bara bli bättre, att man lär sig av misstag eller av att någon helt enkelt talar om vad vi missat. Och jag hoppas verkligen att alla olika instanser tar till sig av det som kom fram under kvällen, av samtliga föreläsare, och gör det bästa av det och vår stad. För det är ingen annan än vi själva som kan förändra och utveckla oss. Det är VI som bestämmer vad vi vill ha och uppnå!!!
Så nu hoppas jag att vi alla tar de små medlen för att göra den stora förändringen, och framför allt gäller det att börja med sig själv och vårt eget, vilket jag ska ägna morgondagen åt....förutom att ta hand om kunder ovh varor =0)
Kramen och Våga Förändring!!!
Visar inlägg med etikett Debatt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Debatt. Visa alla inlägg
tisdag 3 maj 2011
torsdag 31 mars 2011
Det där med mat
Som nog de flesta vet eller räknat ut vid det här laget så äter jag inte kolhydrater. Eller jag äter en väldigt liten mängd kolhydrater (och ja jag äter godis bort i mellan åt...) Jag äter enligt LCHF, vilket står för low carb hig fat och det är precis så enkelt som det låter =0)
Jag äter alltså ingen pasta, ris, potatis, bröd eller andra mjölbaserada produkter. Många frågar -Men vad blir det då kvar att äta??? MASSOR kan jag lova. Jag äter mycket grönsaker istället och det blir i form av blomkål, broccoli, vitkål, sallad, zuqqini med mera, med mera. Och sen är det ju naturligtvis fisk, kyckling och kött med mycket smör och grädde. Andra saker som det finns mycket av i mitt kylskåp är: ägg (alltid en stor platta hemma), philadelphiaost, fetaost, brie, mozzarella, salami, majonäs, turkisk yoghurt, fet creme fraiche och gärna lite nötter. Nötter är perfekt efter-träningen-snacks. Maccadaminötter, mandlar och cashewnötter. Mmmm..så gott! Sen ska jag erkänna att det oftas finns en bit mörk choklad hemma också, man får vara lite försiktig så det inte blir för mycket, men det måste finnas där ;0)
Många tycker att det är lite lurigt det där med att äta så mycket fett, eftersom vi är uppvuxna i en generation där fettskräcken har varit enorm. Och jag har också varit i det där lightträsket och mindre portioner och inte äta det och det.... En livsstil där man hela tiden får avstå från njutning och gott, vilket gör att man inte orkar allt för länge utan att trilla dit och "fuska" vilket oftast leder till att man lägger på sig mer än man gått ner (om man nu har problemet med några extra små kilon) Känns det igen?! Och det är det här som jag tycker jag slipper nu när jag äter LCHF-kost. Jag äter gott VARJE dag!!! Jag kan utan att ha dåligt samvete, eller utan att behöva "spara måltider" äta en god ost eller en god gräddig sås. Jag har tappat den lilla putmagen, som har varit så svår att bli av med innan, MEN det är där det märks om man fuskar ;0) och eftersom jag äter gott och mättande till vardags har jag enklare att hålla vikten, den påverkas inte lika mycket av "fusket", eller fusk vill jag egentligen inte kalla det, jag väljer att äta av det jag känner för även om jag naturligtvis ser till att inte sväva iväg för ofta, och största anledningen är att jag inte mår bra i kroppen när jag äter för mycket kolhydrater.
Så våga släppa den där skräcken på att fett är farligt och läs på, läs mer och ge dig in i debatten, våga ifrågasätta det som vi matats med under alla åren, för vad har egentligen hänt under de här 30 åren med lightprodukter, har vi blivit smalare och sundare?!
Nu ska jag hoppa in i duschen och förbereda mig inför morgondagens möte, ett nytt projekt på G och det ska bli spännande att se vad det kan ge oss.
Sov sött mina vänner.... KRAMEN
Jag äter alltså ingen pasta, ris, potatis, bröd eller andra mjölbaserada produkter. Många frågar -Men vad blir det då kvar att äta??? MASSOR kan jag lova. Jag äter mycket grönsaker istället och det blir i form av blomkål, broccoli, vitkål, sallad, zuqqini med mera, med mera. Och sen är det ju naturligtvis fisk, kyckling och kött med mycket smör och grädde. Andra saker som det finns mycket av i mitt kylskåp är: ägg (alltid en stor platta hemma), philadelphiaost, fetaost, brie, mozzarella, salami, majonäs, turkisk yoghurt, fet creme fraiche och gärna lite nötter. Nötter är perfekt efter-träningen-snacks. Maccadaminötter, mandlar och cashewnötter. Mmmm..så gott! Sen ska jag erkänna att det oftas finns en bit mörk choklad hemma också, man får vara lite försiktig så det inte blir för mycket, men det måste finnas där ;0)
Många tycker att det är lite lurigt det där med att äta så mycket fett, eftersom vi är uppvuxna i en generation där fettskräcken har varit enorm. Och jag har också varit i det där lightträsket och mindre portioner och inte äta det och det.... En livsstil där man hela tiden får avstå från njutning och gott, vilket gör att man inte orkar allt för länge utan att trilla dit och "fuska" vilket oftast leder till att man lägger på sig mer än man gått ner (om man nu har problemet med några extra små kilon) Känns det igen?! Och det är det här som jag tycker jag slipper nu när jag äter LCHF-kost. Jag äter gott VARJE dag!!! Jag kan utan att ha dåligt samvete, eller utan att behöva "spara måltider" äta en god ost eller en god gräddig sås. Jag har tappat den lilla putmagen, som har varit så svår att bli av med innan, MEN det är där det märks om man fuskar ;0) och eftersom jag äter gott och mättande till vardags har jag enklare att hålla vikten, den påverkas inte lika mycket av "fusket", eller fusk vill jag egentligen inte kalla det, jag väljer att äta av det jag känner för även om jag naturligtvis ser till att inte sväva iväg för ofta, och största anledningen är att jag inte mår bra i kroppen när jag äter för mycket kolhydrater.
Så våga släppa den där skräcken på att fett är farligt och läs på, läs mer och ge dig in i debatten, våga ifrågasätta det som vi matats med under alla åren, för vad har egentligen hänt under de här 30 åren med lightprodukter, har vi blivit smalare och sundare?!
Nu ska jag hoppa in i duschen och förbereda mig inför morgondagens möte, ett nytt projekt på G och det ska bli spännande att se vad det kan ge oss.
Sov sött mina vänner.... KRAMEN
söndag 20 mars 2011
tisdag 8 mars 2011
Fet kvinnodag!?
Åttonde mars 2011 och såväl internationella kvinnodagen som fettisdan ska firas.
Kvinnodagen har firats sedan 1910 och på den tiden var det kanske mer relevant med en speciell dag för kvinnor, eftersom kvinnorna inte alls hade samma rättigheter som männen. Idag, 2011, borde det inte behövas en speciell dag för kvinnorna (männen har ju fortfarande ingen speciell mansdag, så alla andra dagar är deras, eller?!) Vi borde "firas" lika mycket oavsett kön, varje dag. Att det ska vara den egna personen och dess engagemang som borde stå i fokus.
Kan det vara så att vi, kvinnorna, själva är med och bidrar till att göra oss särbehandlade, eftersom vi anser oss behöva en speciell dag då vi kan hävda oss och säga IDAG är det min dag, så då får du (mannen) göra det och det istället för mig!? Varför kan han inte hjälpa till att göra det vilken dag som helst? Är det för att vi inte ger honom en chans eller för att vi räknar med att han inte ska/kan/vill? Och vad gör vi sen, jo vi gnäller lite över att han aldrig gör något, att det bara är du som fixar med allt... Känns det igen? Jag hade antagligen inte heller gjort det om någon annan hela tiden gör det åt mig, om disken jag lämnar på bänken redan är inställd i maskinen, nästa gång jag kommer till köket, ja då kommer jag antagligen inte ens bry mig att ta en extratur till köket nästa gång...
Kanske kan anses lite provocerande att jag säger så, men jag tror faktiskt att det är sant, oavsett om du är man eller kvinna, så är människan lat. Vi gör inte mer än vi måste, i alla fall inte sånt som hör till vardagen, som disk, städ och annat fantastiskt tråkigt. Nu anser jag naturligtvis att vi har långt kvar för att få ett jämställt samhälle när det gäller löner, ledarpositioner och sånt. Men jag tror att man kan dra en parallell med bilkörning. Visst låter det lite rubbat, men jag tror ni fattar snart. =0)
Vilka är det som anser sig vara bra bilförare och som säger det högt? Jo, ganska ofta män och många gånger unga män i 20-30års åldern, vi kvinnor är ofta lite mer försiktiga med att säga att "Jag är bra!" och visst när det gäller bilkörning kanske det är positivt, eftersom det också visar sig att det i många fall är just unga killar som hamnar i olyckor. Men sätt in samma tänkande i en arbetsintervju eller något liknande. Om vi tjejer vågar ta plats, vågar säga att "Jag är bra!" "Jag kan detta minst lika bra som någon annan". Om vi börjar anse oss som bra och att kunna, så kommer vi också vara det. Vi kommer att gå in på det där kontoret, för den där intervjun, och stå raka i ryggen och visa att det här kan jag minst lika bra som någon annan. Och visst det kanske inte är så att vi vinner varje gång, ibland slutar det med en "krock" och förhoppningsvis så ger den bara några lätta små skrubbsår, som har läkt på en vecka eller två. Men vi lärde oss något och kommer parera det ännu lite bättre nästa gång. Och antagligen var det kanske så att det inte alls var vad jag hade tänkt i alla fall. Men jag var där, jag presenterade mig själv, trodde på mig själv och visade alla andra, "akta er för här är jag och det här kan jag lite bättre än er!"
Det är dags att vi börjar tro på oss själva och våga säga "jag är bra på "! Inte förens vi börjar med det kommer det bli så, det är dags att sluta vara offer och se till att våga vara den som sätter sina egna fötter längs fram.
Ett tips på att bygga upp sitt självförtroende och sin självkänsla är att säga till sig själv, i spegeln, "jag är bra", "jag kan det jag gör", "jag är snygg" (!) Våga vara och vara mycket!
Kvinnodagen har firats sedan 1910 och på den tiden var det kanske mer relevant med en speciell dag för kvinnor, eftersom kvinnorna inte alls hade samma rättigheter som männen. Idag, 2011, borde det inte behövas en speciell dag för kvinnorna (männen har ju fortfarande ingen speciell mansdag, så alla andra dagar är deras, eller?!) Vi borde "firas" lika mycket oavsett kön, varje dag. Att det ska vara den egna personen och dess engagemang som borde stå i fokus.
Kan det vara så att vi, kvinnorna, själva är med och bidrar till att göra oss särbehandlade, eftersom vi anser oss behöva en speciell dag då vi kan hävda oss och säga IDAG är det min dag, så då får du (mannen) göra det och det istället för mig!? Varför kan han inte hjälpa till att göra det vilken dag som helst? Är det för att vi inte ger honom en chans eller för att vi räknar med att han inte ska/kan/vill? Och vad gör vi sen, jo vi gnäller lite över att han aldrig gör något, att det bara är du som fixar med allt... Känns det igen? Jag hade antagligen inte heller gjort det om någon annan hela tiden gör det åt mig, om disken jag lämnar på bänken redan är inställd i maskinen, nästa gång jag kommer till köket, ja då kommer jag antagligen inte ens bry mig att ta en extratur till köket nästa gång...
Kanske kan anses lite provocerande att jag säger så, men jag tror faktiskt att det är sant, oavsett om du är man eller kvinna, så är människan lat. Vi gör inte mer än vi måste, i alla fall inte sånt som hör till vardagen, som disk, städ och annat fantastiskt tråkigt. Nu anser jag naturligtvis att vi har långt kvar för att få ett jämställt samhälle när det gäller löner, ledarpositioner och sånt. Men jag tror att man kan dra en parallell med bilkörning. Visst låter det lite rubbat, men jag tror ni fattar snart. =0)
Vilka är det som anser sig vara bra bilförare och som säger det högt? Jo, ganska ofta män och många gånger unga män i 20-30års åldern, vi kvinnor är ofta lite mer försiktiga med att säga att "Jag är bra!" och visst när det gäller bilkörning kanske det är positivt, eftersom det också visar sig att det i många fall är just unga killar som hamnar i olyckor. Men sätt in samma tänkande i en arbetsintervju eller något liknande. Om vi tjejer vågar ta plats, vågar säga att "Jag är bra!" "Jag kan detta minst lika bra som någon annan". Om vi börjar anse oss som bra och att kunna, så kommer vi också vara det. Vi kommer att gå in på det där kontoret, för den där intervjun, och stå raka i ryggen och visa att det här kan jag minst lika bra som någon annan. Och visst det kanske inte är så att vi vinner varje gång, ibland slutar det med en "krock" och förhoppningsvis så ger den bara några lätta små skrubbsår, som har läkt på en vecka eller två. Men vi lärde oss något och kommer parera det ännu lite bättre nästa gång. Och antagligen var det kanske så att det inte alls var vad jag hade tänkt i alla fall. Men jag var där, jag presenterade mig själv, trodde på mig själv och visade alla andra, "akta er för här är jag och det här kan jag lite bättre än er!"
Det är dags att vi börjar tro på oss själva och våga säga "jag är bra på "! Inte förens vi börjar med det kommer det bli så, det är dags att sluta vara offer och se till att våga vara den som sätter sina egna fötter längs fram.
Ett tips på att bygga upp sitt självförtroende och sin självkänsla är att säga till sig själv, i spegeln, "jag är bra", "jag kan det jag gör", "jag är snygg" (!) Våga vara och vara mycket!
Bilden har jag hittat här
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)