Visar inlägg med etikett Feelings. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Feelings. Visa alla inlägg

söndag 6 maj 2012

Love is in the air

En helg fylld med kärlek och glädje börjar lida mot sitt slut. En helg som tagit en del energi men också gett väldigt mycket energi. Även om det alltid är lika vemodigt när en sån här helg är över och man ska bege sig hem till sin ensamma lägenhet. Från att ha massor av folk runt sig till att bli helt ensam, visst lite skönt kan det vara, men söndagskvällar är ofta en sån tråkig och trist kväll, och den en söndag efter en sån här helg blir alltid lite extra trist. men nog prata om det, även om vi ska fortsätta lite på det tråkiga.

I tisdags fick jag en stort flaska med såpbubblor tappad på foten, gjorde helvetiskt ont, men har väl inte tänkt mer på det förens i morse när jag gick upp och kände att det gjorde lite ont. Kollade in fossingen och ser att den är lite svullen. Och ju mer jag gått på den desto mer ont gör det. Nu ligger jag här och har en fot som inte mår så gott. Är ju ändå fem dar sen men gårdagen bjöd ju på mycket spring fram o tillbaka och dansandes, så nåt verkar ha hänt. Blir till att besöka vårdcentralen och se om man kan få en röntgen för att se om det är nåt som är trasigt. Får väl hoppas på att det inte är nåt allvarligt och att det går över snarast med tanke på pass och vårruset som är på torsdag. =0/ Avvaktar med promenaden tills jag varit hos doktorn och hoppas att det ska funka med det sen, framför allt eftersom jag ska vara hundvakt denna veckan.

Träningen har det förståligt blivit lite si så där med i helgen. FredagsFYS som vanligt, lördagen gick i bröllopens tecken och det blev ju visserligen en del spring fram och tillbaka och en hel massa dans och  hoppandes. Idag har det inte blivit mycket alls, både på grund av foten och att det var dagen efter och man inte var hemma.

Väl hemma så var det dags för mat och det fick bli pizza. Hittade ett så bra LCHFrecept på pizza för ett tag sen, detta var andra gången jag gjorde den och den blev helt galet god =)

Receptet är enligt
en plåt

4 ägg
0,75dl grädde
2 msk fiber husk
100gr riven ost

blanda samman låt stå 5 min
Ugnen ska vara på 175grader

häll smeten på en plåt med bakplåtspapper och grädda i 15 min.

Ta ut och höj ugnen till 250grader.

Lägg på valfri fyllning. Jag gjorde tomatsåsen av bruschettamix och tomattapenad från underbara Oliveriet,

 den nya delikatessbutiken här i stan. Sen hade jag skinka, rödlök, fetaost, basilika, mozzarella och riven ost på.

Så här gott blev det =)


Nu är det snart dags att sova sängen... Kramen!

torsdag 28 juli 2011

Zumba i det gröna

Ååå en riktig lyckobomb var kvällens zumbapass. Ett utomhus marathonpass i Karlstad med Mouniqe från Lifezone. Fart, fläkt och massa glädje. Och så underbart att vara utomhus, ingen instängd svettig luft =0) På tisdag är det dags igen och förhoppningsvis blir det ännu lite längre då... Väl hemma blev det en omelett med kräftost och en skål med goda salamibitar... Dom behöver jag inte vara orolig över att dom blir gamla ;0)

söndag 24 juli 2011

Vi holder sammen

Gå in på VG och visa ditt ställningstagande.


 I avsky mot vold og i medfølelse med alle som er rammet.


Claes Backstrom
Gje meg handa di ven, når det kvelder. Det blir mørkt, og eg treng ei hand.

fredag 22 juli 2011

Norge i våra tankar

Idag är det en dag för eftertanke och omtanke. Det som hände i Oslo idag är ett vansinnesdåd och att vi skapat detta i den värld vi lever i idag är oförståbart. Att vi idag fortfarande ska hålla på och hänga upp oss på varandras val och tankar, att vi ska leta rätt och fel. Tragiskt! Jag lägger ingen kraft på att spekulera i vad, vem, varför detta hände, inte just nu iallafall... utan skänker en tanke till alla de som på något sätt blivit drabbade. Sånt här ska inte få hända... <3

lördag 16 juli 2011

Dreamcatcher


Uj, uj ibland undrar man vad det är som gör att man drömmer vissa saker. Att vissa personer finns med kan ju oftast vara mer logiskt men hur man får till sammanhangen och var man befinner sig kan ofta vara en salig blandning. Har nu två nätter i rad drömt helt crazy, från att gå runt naken, och det var spritt språngande helnaken (?) till att hamna i konstigt sängkammartrubbel (!) andra natten... Ja, jag säger då det. I drömmen när jag var naken verkade jag förövrigt inte tycka det var så konstigt, eller ja, det var liksom inte nåt jag fick panik över i drömmen, VAD BETYDER DET?? ;0) drömmen i natt var dock inte lika positiv, där blev jag totalförbannad och var inte alls nöjd, även om det i slutet hade snurrat nåt varv till och jag var kanske ännu mer confused. Ja, som sagt ibland önskade man att man visste vad de där drömmarna vill säga till en, är det ett undermedvetande som talar eller är det helt enkelt bara en sammanställning av hela ens liv i en spännande mix av allt möjligt?! U never know!

Ha en bra dag & sweet dreams! KRAMEN

onsdag 13 juli 2011

Vad är det värsta som kan hända?

Ja, den frågan ställer jag mig ganska ofta och svaret är oftast av liknande sort. Att det värsta som kan hända är ett nej och det är väl inte så farligt? Eller är ett nej så jobbigt att man istället väljer att inte våga?! Ja, jag blir banne mig inte klok på hur man ska göra, men en sak vet jag, gör man inget händer inget!!!
?!

måndag 27 juni 2011

Slutet på det ena, början på det andra...



Tror att vi släpp taget, att vi kommit till en punkt. 
Att vi lämnar varandra för att komma vidare. 
Gör vi det utan ego eller bara av ego? 
Jag vet inte helt säkert och jag vet inte om jag är nöjd eller lite vilse?! 
Kanske hade allt blivit det samma oavsett hur vi hade gjort det, eller så har vi haft sönder varandra så här?! 
Pustar vi ut eller suckar vi djupt?! 
Tankarna far iväg och jag glömmer bort var jag började... 
Är det slutet eller början?! 
Kanske både och!

tisdag 21 juni 2011

Tisdag med tvätt och långpass

Tvätt idag.... tid för eftertanke... tid för lugn förmiddag... tid för ordning & reda... tid att njuta...

Tänk hur mycket man kan få ut av att ha tvättid, att inte "kunna" åka iväg just nu, inte kunna göra något annat. Komma upp i tid och få saker gjorda hemma, var välbehövligt nu kan jag säga.... började ju med att röja efter bomben som måste ha exploderat här hemma redan i söndags och det är ju så skönt att slippa kliva över saker som ligger och dräller. Förstår inte hur det kan bli så gång på gång, när jag egentligen mår så mycket bättre när det är ordning. Men det är lite som att hamnar en sak på fel plats så kommer andra och tredje bara av sig själv och den är det igång. Men nu, nu ska det banne mig inte balla ur mer. Det ska bli mitt försenade nyårslöfte.... =0)

Och mellan plock och tvätt springer tankarna iväg fram och tillbaka... Ååå, det är inte alltid så lätt inte. Som sagt tid för eftertanke är välbehövligt bort i mellan åt.

I eftermiddag ska jag ge mig på ett långpass igen, och jag längtar. Även om jag vet att det antagligen kommer vara tungt, så bara älskar jag tiden i spåret, joggandes. Och nu har jag ju förutsättningarna för distansen och ska se om det inte går att slipa lite på tiden, eller distansen, vem vet?! Förra veckan när jag körde långpass hade jag varit ute och sprungit dagen innan också, men idag har jag bara vila bakom mig, så jag hoppas att det ska gå lite lättare. Får se till att ha tankat på med bra energi innan bara så =0) Tänk att jag avskydde och springa för 4-5 år sen, jag sa att jag inte kunde och att det inte var kul. Och så blev det så här. Och allt startade med att jag och H skulle åka Tjejvasan och jag behövde öka intensiteten i träningen, öka flåset. Jag började, något ovilligt, att jogga och det tog inte lång stund för att jag skulle vara fast och till och med tyckte det var kul. Nån tjejvasa blev det aldrig, men löpningen sitter i =0)

Nej, nu väntar den sista tvätten på att bli hängd!
Ha en bra tisdag! KRAMEN

måndag 20 juni 2011

Sommartider, hej hej...

 

Vad har ni att bjuda på? Ska det bli en varm sommar med massa skoj, eller en blöt sommar med massa skoj? För skoj det räknar jag med att det ska bli..... När jag tänker tillbaka på förra sommaren ser jag mest ett snurr av händelser och känslor. Och kan väl lugnt påstå att alla händelser och känslor nog inte kategoriseras som bra.... Men efter regn kommer sol, eller hur är det man brukar säga ;0) och av sina misstag lär man, förhoppningsvis! Men vad jag helst vill att sommaren ska ge det kan jag inte riktigt sätta fingret på...eller jo kanske egentligen, men det är hur vägen dit ska se ut som är det oklara. Men jag har en skön känsla i kroppen och hoppas att den ska hålla i sig hela sommaren och framförallt hela långa hösten och vintern. 
Se till att ta hand om dig själv, annars kan du inte ta hand om någon annan!
Xante
Disk
Blommor
SKRATT
Soluppgång
Värme

En känsla av välbehag sprider sig sakta genom kroppen och ett leende växer fram.... 

fredag 17 juni 2011

Sjusovande arbetsmoral


God morgon... en regnig morgon, men det är kanske inte så konstigt, det är ju skolavslutning idag =0/ och i eftermiddag börjar en tvådagars utomhusmässa plus att det är uppträdande ute i skärgår´n. Så varför inte lite regn?! Jag tvingade upp mig själv lite tidigare än vanligt för att köra en maskin tvätt. Underbart när den enda lediga tiden är fredag fm...men men ska ju ändå upp så. Men eftersom jag ska iväg på jobb, så blev det bara en maskin. Tvättat byxor och några linnen... missade ju min förra tvättid och det börjar märkas nu. Ja, ja nog om det. Egentligen så var det nåt helt annat jag tänkte skriva (av mig) om. Idag är det dags för demojobb igen, är nån vecka sen nu och det är som tur är en bra produkt jag ska dema, men redan igår så kände jag mig så opeppad. Blir ju inte bättre av att man får prata med nån halvsur person i butiken heller. Har full förståelse för att de har massor av annat och göra och att det kanske inte är de själva som bestämmer när och hur det ska vara demo MEN det gör ju inte jag heller. Jag är ju också där i tredje led och det är ju ändå jag som ska stå där och se till att DE får bättre försäljning. Visst man kan ha en dålig dag, men jag tycker inte att det ska märkas när man jobbar i ett serviceyrke, för kundera har ju väldigt sällan gjort sig förtjänta av det.
Ja, som sagt ganska opeppad inför jobbet går jag och lägger mig och börjar känna lite i ögat igen, det blev ju bra på bara två dagar, så vad det var för skit har jag ingen aning om. Så det var med lite oro jag gick och la mig, men jag ska också erkänna att det var med en liten förhoppning också. Jag tillhör den där kategorin som oftare går iväg på jobb än struntar i det, jag har väldigt svårt för att vara låtsassjuk, eller nåt sånt. Jag går kanske till och med iväg till jobbet även om jag skulle behöva vara hemma. Feber då är jag näst intill alltid hemma, blir lite annorlunda när man har eget, då får man ta en ipren och bita ihop lite mer än annars. =0) Så nu på morgonen har jag verkligen motat alla dåliga ursäkter åt sidan och försökt arbeta upp lite pepp inför jobbet iallafall. Och det är inte det att jag åker dit och sen gör ett halvdant jobb för att jag egentligen inte vill, utan bestämmer jag mig för att åka till jobbet, då är jag ganska bra på att limma på leendet och vara positiv...men det där att ta sig ur sängen och in i duschen på morgonen kan ibland vara så himmelens segt... Vi får väl hoppas att alla glada pensionärer har fått lite nytt i plånboken i dag och tar en sväng i affären, det är ju iallafall bra handla-matväder ;0)
Ha nu en bra fredag, ja för nu var det visst helg igen. KRAMEN

måndag 13 juni 2011

Måndagsexemplar

Idag har det varit rejält med måndag... Vaknade med en början på en ögoninflammation eller liknande =0( det orkar jag inte med... så det fick bli ett besök på apoteket för att köpa salva. En sort att välja på och till det underbara priset 97kr, används inom en månad från öppnandet. Jo, men tack va bra... hoppas nu bara att den hjälper och att det inte blir värre. Sen har dagen liksom fortsatt i samma anda, läckande hinkar, skakade lokaflaskor, snubbliga händer om dricksglaset. Ja, som sagt det har varit ganska mycket måndag idag. Det enda är väl att det bara kan bli bättre, men såna här dagar vill man bara dra täcket över huvudet och somna om. Och egentligen kanske jag skulle kunnat räkna ut att dagen skulle bli kass, eftersom helgen slutade i huvudkaos... vilket kanske märkts på tidigare inlägg. Så tror man att man bestämt sig att man tagit ett steg och så bara rasar allt och man är mer sårbar än någonsin. Man är så långt bort från allt som man kan vara. Att komma på att det är som det är är ofta nåt som kräver nåt drastiskt. Sen får man hoppas att det inte drabbar nån annan på vägen, att ingen annan ska behöva komma i kläm. Hoppas och tror att det inte är så, även om jag själv känner mig som i en karusell som bara snurrar runt, runt, runt.... Att lyckas få den att stanna och sen hitta balansen igen. Det går, det tar tid, men det går.

Och mitt i allt detta vill jag bara baka, baka och testa nya recept. Vara en inspiration för alla er andra LCHF:are att det går att göra så mycket mer. Och att det kan passa alla, även de som inte vanligtvis väljer bort kolhydrater. Är ledig i allafall halva dagen imorgon, så vem vet, det kanske dyker upp nåt nytt...eller så kommer det en klen rapport ifrån soffan ;0)  tror dock inte det, brukar inte grotta ner mig för mycket, vilket är både på ont och gott. Det är okej att visa sig sårbar...

Nu ska jag ta en kopp te och lägga denna måndag bakom mig... en måndag som till och med slutade med hamburgare, strips och läsk... Undra om man ska byta ut och ha onsdag som första dag i veckan?! Få bort måndagsångesten och istället ha onsdag som brytpunkt, ja inte vet jag om det hjälper, kanske bara blir ännu värre.

Stanna upp, ta en fotbad och lyssna på fåglarna.... KRAMEN

Att lita på sig själv

Just nu känns det som om allt bara snurrar runt. 
Så mycket att reda ut, så mycket som påverkar, så mycket som tynger... Men också så mycket som kan bli bra, så mycket som underlättar...
Det gäller att orka, att lita på att det bär, lita på sin styrka. 

Ord som kan vara så svåra...

Jag vet vad som måste göras
Ändå sitter jag kvar här
Och det skrämmer mig att jag kan nå dig var du än är

Och om jag behöver förklara
Den skugga som vilar i tiden
Förstör inga minnen, du vill inte se mig såhär

Men jag vet att jag döljer en sanning
Att väntan inte leder någonstans
Jag vet att jag måste ta steget ur vår sista dans

Jag vet vad som måste göras
Ända sitter jag kvar här
I ett sista kapitel som jag har förälskat mig i

Jag försöker att strida mot känslan
Men den är rädd och den spelar ett spel nu
Jag får för mig att jag kan va kvar men vet inte hur

Men jag vet att jag döljer en sanning
Att väntan inte leder nånstans
Jag vet att måste ta steget ur vår sista dans



Jag vet vad som måste göras
Ändå ligger du kvar här
Och jag hoppas du sover, jag smeker dig lätt om din hals

Jag vill inte spara min längtan
Jag har tänkt men aldrig fått tala
Så feg att jag viskar du hör säkert ingenting alls

Men jag vet att jag döljer en sanning
Att väntan inte leder nånstans
Jag vet att jag måste ta steget ur vår sista dans

Ja, jag vet att jag döljer en sanning
Att väntan inte leder nånstans
Jag vet att jag måste ta steget ur vår sista dans

Älskling hör på, jag tar steget ur vår sista dans

Vår sista dans ~ Melissa Horn

fredag 10 juni 2011

Bildbevis


Hittade denna när jag sökte på "eget värde" på google
Tycker den säger allt!

att bestämma sig...

...är så lätt i teorin, men i praktiken är det en helt annan sak! Jag är ganska duktig (?) på att skapa scenarier i huvudet och man står o tänker att om och si och så om det ena och andra som skulle kunna hända... och visst det är väl bra till viss del. Men när man börjar sväva iväg med sånt som man vet inte kommer hända och man liksom väntar på att det ska hända, då blir det ju fel, fel i systemet... Man har liksom skapat en illusion och förhoppning hos sig själv som inte är verklighetsbaserad, och det att gå och hoppas på något sånt kan ju bara sluta på ett sätt - med besvikelse! Och visst det är ju himla dumt att hålla på så, men hur i hela friden kommer man ifrån det? Vad är det som gör vad? Ja, jag vet inte riktigt, men det vore nog bra om det blev mindre av det där. Och för att komma dit behövs nog att man bestämmer sig och sen står fast vid det, oavsett hur svårt det är. Om man nu bestämmer sig för att något ska vara på ett speciellt sätt, så är det ju antagligen för att man behöver ha det så, eller?! Och att då gå ifrån sitt beslut bara för att det blev si eller så, det gör ju bara att man mår sämre i slutändan. Det är nästan som att banta utan att ändra sina matvanor, du går ner 10kg och sen är du så trött på dieten och du vräker i dig samma saker som innan och går upp 15kg... (spännande jämförelse ;0) ) men det är så det känns... Men det där att bestämma sig och sen stå fast vid det är svårt, även om det skulle visa sig att det kunde blivit annorlunda, och det är väl det som är det svåra, att man vill vara säker på att det inte finns en massa OM, MEN eller KANSKE kvar, utan att det är detta och inte mer! Och visst ibland kan ett beslut liksom avgöra om det ska vara mer eller inte... Does it make any sense?!? Jag är inte helt säker själv ;0) ja, herregud...när man var ungdom då bara väntade man på att få bli vuxen och slippa alla bekymmer. Hmm, tror inte jag tillhör ungdomarna längre, men bekymmer det har man i alla fall det kan jag garantera.
I slutändan kanske det handlar om att sätta större värde på sig själv, att se sitt eget värde och ställa krav! Att inte låta andra människor styra och ställa. Att inte säga att okej DU bestämmer... men det är ju just det som är problemet. Ska man säga ja men då krävs detta och riskera att inte ha nåt alls eller ska man säga ja, okej om det är så du vill och vara nöjde med det man kan få?!  Nej, det är ju egentligen klart att man ska sätta sitt eget välbefinnande i första hand (och ja man kan bortse från det ibland, förutsatt att man får tillbaka nån gång) och ställa de krav som behövs för att man ska må bra. Och det där vet jag egentligen väldigt väl, för om man inte gör det i tid, så slutar det med att man mår väldigt dåligt och DÅ finns risken för att man brakar rejält!
                                                        
Oj, oj nu har vi varit lite tunga så här på fredags kvällen och till viss del är det för att jag ska komma ihåg det där, när beslutsamheten börjar vackla... Så nu mina vänner ska jag fylla på roséglaset och fortsätta njuta av den mörka chokladen. 

KRAMEN


söndag 5 juni 2011

att nysta i rätt ände



Man kan kan inte dra i båda ändarna samtidigt om man vill få upp ett garnnystan. Och det är kanske det man ska komma ihåg när saker känns lite tungt och trassligt! Att tänka efter vilken ände man ska börja med och sen hålla sig till den, att välja och stå fast. Inte börja dra i andra änden lite och sen byta igen, för då slutar det allt som oftast med att det bara blir mer trassligt. Och man kommer aldrig få upp nystanet... Sen kanske det krävs att det är en och annan knut på tråden för att den ska bli intressant... är kanske det som är själva livet, det som gör att vi får nyanserna i vardagen?! Men att ta tag i högen med trassliga trådar och börja reda ut dom är något man själv måste bestämma sig för att göra och ta sig tiden att göra. För vi vet ju alla hur tråkigt sånt kan vara, det där med att rensa. Oavsett om det är rensa i garderoben bland gamla kläder eller om det gäller rensa bland känslor och annat tungt. Men det måste göras för annars hittar man inte godbitarna heller!

Dagens tanke hitta änden att börja i och håll dig till den, tills trasslet bara är någon enstaka knut!

lördag 4 juni 2011

It´s been a while

nu har jag inte skrivit på några dagar och det har varit ganska skönt att vara datafri, även om man inser vad mycket man har i gång hela tiden. Mailen är full på två dagar och man har saker som man skulle behöva fixa med och svara på och skicka iväg... Men världen stannar inte, och det är väl tur det.

Nu är jag tillbaka till verkligheten och igår var det demojobb... ganska segt eftersom det var underbart väder ute och folk ville väl inte lägga tiden på shopping. Efter jobbet blev det en tur ut till L´s stuga där bästa familjen K är på besök. <3

Idag är det butiksjobb som gäller och sen ska jag lapa sooool, för det är så skönt ute. Synd bara att man inte var ledig så man kunde få följa med på sjön... Men det kommer förhoppningsvis fler tillfällen - snart!

Annars så snurrar det där uppe i knoppen och jag hoppas att ska bli nåt klarare snart... vill njuta av sommarmys!

KRAMEN

lördag 28 maj 2011

S E M E S T E R

Ja, nu ska jag vara ledig i fem dagar.... Det ska blir riktigt skönt och framför allt mysigt att få träffa min lilla extrafamilj. Jag och V. åker till Vallentuna imorgon och blir kvar till torsdag förmiddag. Vi ska mysa med besök på junibacken, fira A som tar studenten och bara njuta. Så eftermiddagen har fyllts med hemmafix och packning.  Innan vi åker ska vi fira våra mammor med lunch. Jag ska åka till mamma och fixa med maten innan, så det blir till att komma igång i hyfsad tid, så ingen megasovmorgon inte. Har gjort steg ett av tårtan ikväll och så blir det slutklämmen imorgon, naturligtvis är det en tårta enligt LCHFandan, så bilder och recept kommer sen... Vi får hoppas att den ska falla de andra i familjen i smaken också, trots att det är en lågkolhydratvariant, men det förutsätter ju förstås att jag får till den som jag vill...  ;0)

Nu sitter jag med ett glas rött och ska snart bege mig en tur på stan och förhoppningsvis ha en trevlig kväll med goa vänner. Ska väl bli en hyfsat lugn kväll med tanke på bilkörning imorgon. =0)

Ha en underbar lördag och kom ihåg att fira alla underbara MAMMOR imorgon....
~ KRAMEN ~

torsdag 26 maj 2011

Spegel, spegel, på väggen där

Ja, jag har insett att det tar tid för hjärnan att ställa om sig på invanda saker, även om det är så att det är konkreta och synliga saker som ändras. Att minska i vikt och få en "ny" kroppsform är en sån sak som tar tid för hjärnan att acceptera/se/uppfatta. I alla fall för mig har det varit så, nu när jag gått ner i vikt och nu minskat på såna ställen så det verkligen gör skillnad - mage, rumpa, lår... Och jag vet ju att jag blivit mindre, det märks på kläderna och när jag köper något nytt får man gå ner i storlek. Men det är just det där med den invanda tankesättet, för det är inte så att jag automatiskt tar en storlek mindre från början, nej jag provar den "vanliga" och får se gå och hämta mindre. Visst just i en provhytt kan ju det vara en humörhöjare, eftersom man av någon konstig anledning väldigt sällan är snygg i just provhytten =0) Men även när man står framför sin egen spegel och vrider och vänder på sig så kan jag ärligt säga att det tagit tid, klart jag insett att jag blivit mindre, men det där att inse att det är ganska så mycket mindre man blivit tar tid. Sen har man ju dagar, veckor som man känner sig mer eller mindre smal... Idag var iallafall en sån dag när jag slängde ett extra öga i spegeln och insåg att det är en ganska liten Jag som avbildades. De som känt mig länge vet att jag tillhör de där som sitter ganska skönt med mycket rumpa - vilket vi idag kan tacka J-Lo för att det är mer accepterat ;0) - och när jag tittar tillbaka på min skoltid, högstadiet och gymnasiet, så var jag en rund tjej.... och nu kanske du tänker att "det säger alla tjejer i den åldern" och ja, så kan det nog vara...men det är sanningen och det syns när man kollar på kort från den tiden. Jag tror inte att jag led så där jättemycket av det just då, har alltid haft ett gott självförtroende och en bra självkänsla, även om det är klart att jag naturligtvis också ville ha den där smala midjan och lilla rumpan så man kunde dra på sig de där smala jeansen. Men det var ändå inget som jag idag ser som ett problem. Vi har helt enkelt den formen i vår släkt ;0) Men jag kom till en punkt i livet när jag kände att nu får det vara bra, hit men inte längre. Och det är väl det som gör att man inte fortsätter in i en sjuklig fetma. Och min viktresa har pågått under en längre tid, som för så många andra. Och det har varit både Viktväktarna med points och kaloriräkning. Och ja, det har funkat just då och när man är inne i det med ett stenhårt fokus. Jag har gått ner och varit nöjd med mig själv, men problemet är att det inte håller i längden, man kommer alltid in i tider i livet när det inte funkar med points eller med att väga och räkna kalorier... Det var först för ungefär 3-4 år sen som jag bestämde mig för att nu är det för alltid, nu ska jag lära mig ett sätt som håller i längden. Då gick jag med i Viktklubb på Aftonbladet och då var det väga och mäta, räkna kalorier som gällde. Det var ett relativt enkelt sätt, då man förde matdagbok på deras sida och de flesta normala livsmedel fanns i en databas. Men det var ett ständigt jagande eller räknade på att om jag nu ska göra det, äta det, dricka det så får jag göra si och så. Jag MÅSTE gå en promenad i snabbt tempo en timme, så kunde man få äta en god middag och kanske dricka ett glas vin. Och visst principen med det du äter ska du göra av med är en bra grundtanke, men de där dagarna när motionen inte kan få en naturlig plats i almanackan, ska man inte få äta gott då?! Kommer man igång och får rutin på träningen så lyckas man med det! Ja, jo men till och med jag som tränar 4-5 dagar i veckan har vissa perioder när träningen inte kommer i första hand, för att man har annat som måste göras. Så därför tycker jag det är så oerhört skönt att jag äntligen hittat en kosthållning som tillåter mig att äta gott jämt, jag kan dricka vin på helgen utan att jag måste springa ett maraton eller leva på isbergssallad. Och som väldigt tacksamt tar bort den lilla putmagen som man allt som oftast brukar få kvar oavsett om man går ner eller inte. Och nu passar det mig oklandrigt att äta lågkolhydratskost, då jag inte saknar potatis, ris eller pasta överhuvudtaget. Visst jag älskar choklad och kan vara en riktig snaskråtta, och jag tillhör de som äter lågkolhydratkost men som väljer att äta choklad och lite smågodis ibland. Och jag tänker så att om jag nu hade ätit en massa kolhydrater i form av potais, ris och pasta, som mest funkar som en utfyllnad och inte mättar speciellt länge, så hade de där godisbitarna hoppat upp och satt sig kvar...

Det är så skönt att ha hittat rätt i kost och motion och att dessutom göra det så man är i sitt livs bästa form när man fyller 30 gör ju inte saken sämre =D

Ha nu en bra torsdag, jag ska jobba länge! KRAMEN

onsdag 25 maj 2011

aj aj aj

Idag har jag haft en tryckande huvudvärk sen i morse. Och trots tablett så vill det inte släppa, så det får bli mat och sen soffan.... orkar inte med så mycket mer ikväll. Jo, kanske en sak, men den kommer jag visa sen ;0)

KRAMEN