Att det kan kännas så tungt att vara utan, att vara utan till och med en dag. Jag skulle vilja krypa in under ditt skinn för att vara riktigt, riktigt nära. Ett dygn sen jag hade dina varma armar om min nyvakna kropp och ändå känns det som evigheter sen. Ett dygn är ju ingenting när det väntar sju dagar till utan. Sju långa dagar utan dina vackra ögon, dina mjuka läppar och utan dina starka, varma armar. Kan man sakna så det gör ont? Kan man bli beroende av en person? Jag tror och hoppas det. Att känna den tillgivenheten och tryggheten av en annan person, av en annan själ det är magiskt. Dessto mer vill man vara nära.
Botar längtan med jobb i två dagar sen bär det av till Stockholm, och hälsa på fina familjen. Var ett tag sen nu och det ska bli så mysigt att krama på alla små (?) barn. Det där med små är ju en liten osanning.... De där små trollen som tulltade fram är numera fina halvvuxna individer. Treåringar som förvandlats till trettonåringar. Men likväk är de "mina" små godingar. Tar mosters troll med mig och hoppas solen skiner över huvudstaden.
Nu är det som sagt dags att lämna sängen och göra sig jobbklar.
Kram o tala om för dina kära att de är dig kär!
Aww Anna-Lena =)
SvaraRaderaVi saknar dig alltid lika mycket sen då åkte, och vi kommer alltid vilja vara dina "små" godingar... Vi får väll ta och få dig att fokusera på annat! OS, kanske ett par promenader? Zumba vardagsrummet? Ta hand om dig så ses vi snart <3
Ja, ni kommer alltid vara mina små godingar. Med er som sällskap vet jag att det inte kommer vara några större bekymmer att få tillräckligt med kärlek och närhet för att klara sig länge =)
RaderaOS, promenader, Zumba, fika i stan vi hinner nog med det mesta om jag känner oss rätt ;0)
Kram och ses jättesnart!