att bestämma sig...

...är så lätt i teorin, men i praktiken är det en helt annan sak! Jag är ganska duktig (?) på att skapa scenarier i huvudet och man står o tänker att om och si och så om det ena och andra som skulle kunna hända... och visst det är väl bra till viss del. Men när man börjar sväva iväg med sånt som man vet inte kommer hända och man liksom väntar på att det ska hända, då blir det ju fel, fel i systemet... Man har liksom skapat en illusion och förhoppning hos sig själv som inte är verklighetsbaserad, och det att gå och hoppas på något sånt kan ju bara sluta på ett sätt - med besvikelse! Och visst det är ju himla dumt att hålla på så, men hur i hela friden kommer man ifrån det? Vad är det som gör vad? Ja, jag vet inte riktigt, men det vore nog bra om det blev mindre av det där. Och för att komma dit behövs nog att man bestämmer sig och sen står fast vid det, oavsett hur svårt det är. Om man nu bestämmer sig för att något ska vara på ett speciellt sätt, så är det ju antagligen för att man behöver ha det så, eller?! Och att då gå ifrån sitt beslut bara för att det blev si eller så, det gör ju bara att man mår sämre i slutändan. Det är nästan som att banta utan att ändra sina matvanor, du går ner 10kg och sen är du så trött på dieten och du vräker i dig samma saker som innan och går upp 15kg... (spännande jämförelse ;0) ) men det är så det känns... Men det där att bestämma sig och sen stå fast vid det är svårt, även om det skulle visa sig att det kunde blivit annorlunda, och det är väl det som är det svåra, att man vill vara säker på att det inte finns en massa OM, MEN eller KANSKE kvar, utan att det är detta och inte mer! Och visst ibland kan ett beslut liksom avgöra om det ska vara mer eller inte... Does it make any sense?!? Jag är inte helt säker själv ;0) ja, herregud...när man var ungdom då bara väntade man på att få bli vuxen och slippa alla bekymmer. Hmm, tror inte jag tillhör ungdomarna längre, men bekymmer det har man i alla fall det kan jag garantera.

I slutändan kanske det handlar om att sätta större värde på sig själv, att se sitt eget värde och ställa krav! Att inte låta andra människor styra och ställa. Att inte säga att okej DU bestämmer... men det är ju just det som är problemet. Ska man säga ja men då krävs detta och riskera att inte ha nåt alls eller ska man säga ja, okej om det är så du vill och vara nöjde med det man kan få?!  Nej, det är ju egentligen klart att man ska sätta sitt eget välbefinnande i första hand (och ja man kan bortse från det ibland, förutsatt att man får tillbaka nån gång) och ställa de krav som behövs för att man ska må bra. Och det där vet jag egentligen väldigt väl, för om man inte gör det i tid, så slutar det med att man mår väldigt dåligt och DÅ finns risken för att man brakar rejält!

                                                        

Oj, oj nu har vi varit lite tunga så här på fredags kvällen och till viss del är det för att jag ska komma ihåg det där, när beslutsamheten börjar vackla... Så nu mina vänner ska jag fylla på roséglaset och fortsätta njuta av den mörka chokladen. 

KRAMEN