Tänk va fort det kan gå, från noll till hundra på ett ögonblick. Att våga, att släppa på rädslan för misslyckande. Känslan som infinner sig nånstans där nere i maggropen. Känslan av översvallande lycka. Känslan av att man hamnat rätt. Inte ens en halvgrå himmel kan rubba den sinnesstämningen. Kan det vara så att vi lever ett liv innan, ett liv där vi känner folk som det tar mer eller mindre lång tid att stöta på i detta livet?! Ibland tror jag det. För känslan av att man känt en person hela sitt liv, trots att man precis träffats, är en häftig och förunderlig känsla.

Och det bästa av allt är när man vaknar med den bästa känslan av dom alla - lycka!

Ha en underbar onsdag och dansa soldansen lite extra så blir det kanon till midsommar. Kram