Så var vi där igen...tråkiga söndagseftermiddagar. Kan inte hjälpa att tycka att det är den värsta dagen på veckan. Det är den tid då jag känner mig som mest ensam, det är då man verkligen saknar att ha någon att hänga i soffan med. För visst, jag tror inte att alla par tycker att söndagseftermiddagarna är så himla roliga alltid, men det där att ha nån att tråka ihop med, det saknas på söndagskvällarna. Och det blir ännu mer påtagligt när det har varit mycket nära och kära under helgen och dagen, då vill man liksom inte bryta upp och bli en, bli ensam igen. Att komma hem vid 5-tiden är nog det värsta, att vara ensam då då kryper det som mest i kroppen på mig.
Söndagshäng med nån av de goa vännerna är ett sätt att bota ensamheten, lite grann, men tillslut så måste man i alla fall bege sig hem, hem till den tysta ensamma lägenheten. Att ensamheten kan vara så tydlig vissa dagar, medan den knappt gör sig påmind andra dagar. Men det är väl lite av söndagens stora dilemma. Det är den där dagen när man väntar på nästa dag, det är dagen som är slut innan den ens börjat...
Nu hoppas jag att våren kommer med stormsteg och vi får många långa ljusa och kvällar...ihop!
KRaMeN
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar